Det är tisdag kväll och Sarah har precis kommit hem från jobbet. Trött efter arbetsdagen värmer hon gårdagens matlåda innan hon sätter sig i tv-soffan för att starta ett avsnitt av reality-såpan Real Housewives of Beverly Hills. Real Housewives of Beverly Hills följer sju vackra och rika hemmafruar som lever i Los Angeles mest flotta kvarter där botox, fillers och andra skönhetsoperationer är en del av vardagen. Sarah lutar sig tillbaka och känner ett stort lugn i kroppen för att hon äntligen har lite ensamtid innan pojkvännen Alex kommer hem.
Innan programmet startar visas tjugo sekunders klipp av reklam på TV:n och samtidigt ringer Sarahs syster Hannah på Facetime. En magisk mopp som ska göra golvet orimligt glansigt och rent dyker upp på TV:n. Sarah suckar.
“Imorgon köper jag Cmore, jag pallar inte mer reklam” säger Sarah till Hannah.
I bakgrunden hörs Suzanne Reuters röst och Sarah nickar till.
“Är det ICA-reklamen?”.
“Ja!”. Hannah skrattar till.
“Jag tycker den är klockren. Och underhållande! Älskar Ulf och hans naiva karaktär dessutom”.
“Den är rätt rolig. Åtminstone annorlunda. Om all reklam var som ICA:s reklam hade jag säkert kunnat överleva reklamavbrotten men allt är så överdrivet och jag köper det inte för fem öre” säger Sarah.
Klockan är 16.53 när Sarah hör ytterdörren öppnas och pojkvännen Alex kliver in genom dörren. Alex tar av sig sina skor och sätter de på skostället på den plats där de alltid brukar stå. Han slänger väskan på sängen och öppnar frysen för att plocka fram en fryspåse köttfärssås. Spaghettin står redan och kokar. Tre stycken SMS ligger i Alex telefon och väntar. Det är tre SMS från DHL och PostNord som påminner om att det finns paket att hämta på den lokala matbutiken här i Malmö. Det är inte de första tre SMS:en som Alex mottagit denna veckan. Redan igår kväll, veckans första dag, låg ytterligare fyra paket och väntade på Alex i affären. Vad det är för saker som Alex beställt? Olika produkter som visats på den TV-reklam som Alex tagit del av under pauserna till sina favoritprogram.
“Välkommen hem älskling, har du haft en bra dag på jobbet?” frågar Sarah.
Alex drar sin hand genom sitt gyllenbruna, bakåtslickade hår och tar ett djupt andetag innan han svarar Sarah.
“Det är mycket just nu. Jonte ringde igår och frågade om jag kunde ligga ute med pengar till en ny tvättmaskin i väntan på att han får sin lön”.
Jonte är Alex lillebror och under uppväxten har de alltid haft en nära relation. De förlorade sin mamma i bröstcancer när de var sex respektive tre år gamla. Med en missbrukande pappa som inte längre finns med i bilden har Alex under sin uppväxt kämpat för att försörja Jonathan.
“Men det är väl inga problem? Fick inte du extra provision förra månaden? Jag kan lägga några extra tusenlappar på hyran denna månaden om du betalar ikapp nästa” säger Sarah.
Hon lutar sig fram mot Alex, lägger sin hand på hans ben och drar sin hand genom hans hår för att lägga bak de stora lockarna bakom örat.
“Allt ordnar sig älskling. Jag finns här för att hjälpa till” säger Sarah.
Alex tar en djup suck innan han tar nästa tugga av köttfärssås som han virar in i spaghettin som blivit aningens överkokt.
“Men fattar du inte att det inte är det som är problemet?”. Alex ställer sig upp, höjer rösten och gestikulerar med händerna.
“Det hjälper inte ett skit om du tar hyran denna månaden. Jag har inte en spänn över till Jonte för vem fan hade räknat med att jag skulle behöva betala en jävla tvättmaskin?”
Sarah blundar, biter sig hårt i underläppen och tar ett djupt andetag innan hon börjar formulera en ny mening. En stor smäll och ett “jävla skit” hörs ekande genom lägenhetens alla rum innan dörren till sovrummet stängs igen. Sarah reser sig från soffan och sätter sig vid köksbordet där datorn står. 12 flikar på Safari är öppnade, alla med produkter som Sarah känner igen har dykt upp på tv-reklamen den senaste veckan. Alex telefon ligger olåst på köksbänken där han tidigare värmde på resterna av köttfärssåsen. Sarah reser sig upp, greppar tag i Alex telefon och sätter sig framför datorskärmen igen. Hon knappar in Alex personnummer och Bank ID-kod för att logga in på Internetbanken. Det är den 27 maj och lönen borde ha kommit in i förrgår.
“Vardagskonto” läser Sarah för sig själv.
Hon går in på kontoutdrag för att kolla Alex senaste transaktioner. Hon tar upp sin vänstra hand för att räkna på hur många transaktioner som Alex haft på sitt bankkonto den senaste veckan, men inser snabbt att det är bättre att hämta papper och penna för att kunna få en bättre överblick.
“Förra veckans transaktioner…” Sarah suckar djupt.
Det är tyst i lägenheten och det enda ljud som Sarah hör är det tickande ljudet från klockan som hänger på väggen intill vitrinskåpet. Hon lägger undan Alex telefon och börjar räkna på de transaktioner som hon nu fått ner på pappret framför sig.
“Nio, tio, elva, tolv. Tolv transaktioner, det här är helt sjukt” mumlar Sarah för sig själv.
Hon känner hur ilskan bubblar till i magen men försöker kontrollera sig själv innan hon greppar tag i en kudde och slänger den på golvet i all hast innan hon hinner tänka sig för. Med hårda steg rycker hon upp sovrumsdörren där Alex ligger i sängen med ett par hörlurar i och tittar på fotboll.
“Vad fan är det jag ser?” skriker Sarah och visar upp det linjära arket fullt med siffror och överstrukna summor.
“Vad snackar du om?” Alex sätter sig upp och drar ut hörlurarna från datorn.
“Nog fan att du inte har råd med en tvättmaskin till din egen lillebror när du beställer hem nya saker från nätet TOLV gånger i veckan. Det här är helt sjukt Alex. Sök hjälp och det är idag. Tills dess lägger jag inte ut en enda jävla krona till” Sarah smäller igen sovrumsdörren, packar ner det viktigaste i handväskan och lämnar lägenheten.
Alex reser sig upp ur sängen, tar på sig sina skor och lämnar lägenheten kort därefter. Med skam och skuld i kroppen promenerar han bort till den lokala matbutiken för att hämta ut de paket som legat och väntat nu i flera dagar.
“Hej, jag tänkte hämta ut sju paket”.
Kassören skrattar till.
“Oj, hur många personer är du ombud för idag?”
Alex känner hur svetten börjar rinna under armhålorna och hur ansiktet börjar bli alltmer rött och generat.
“Eh, haha, ja du jag ser ju helt galen ut! Men det är inte som det ser ut. Jag beställer i mitt namn för att slippa klydda med att springa bud. Allt är givetvis inte mitt! Jag får spendera morgondagen med att lämna ut alla paket” Alex ler och pustar ut.
Han kan ju inte låta så här galen. Efter att ha hämtat ut samtliga sju paket lämnar Alex affären fort för att kunna gå hem, öppna alla paket, slänga tillhörande kartonger och låtsas för Sarah som att ingen av de splitternya hushållsprylarna är nyinköpta.
“Nämen! Tjena Alex! Det var fan inte igår! Hur är läget?”
Alex ansikte syns knappt bakom den stora högen av paket, men ändå har hans gamla barndomsvän Hugo precis fått syn på honom.
“Ah, tja Hugo! Kul att se dig. Jag har lite bråttom hem, tjejen kallar du vet” stammar Alex fram.
“Är det smink, hudvård, serum och hårprodukter i de där paketen? Jävlar vad hon handlar. Kanske dags att gå in och säga stopp för dig Alex?”
Alex skrattar nervöst och gör tummen upp.
“Du känner igen hur tjejerna fungerar. Ja, det blir att dra hemåt och ta ett snack med Sarah. Som sagt, kul att se dig Hugo. Padel en dag?”.
Hugo hinner inte svara innan Alex är ute ur butiken.
Klockan har hunnit bli nio på kvällen och Alex har inte hört något från Sarah på över tre timmar. När han kommer hem och öppnar lägenhetsdörren är hon fortfarande inte hemma. Alex ringer, inte en, utan fyra gånger. Sarah klickar honom alla gånger. Fem minuter senare skickar Sarah ett SMS.
“Du gör dig av med dina skulder nu och lämnar tillbaka allt du köpt annars är vårt förhållande över”.
Tre minuter senare kommer ett nytt SMS.
“Vill bara säga att du inte är ensam i detta. Du kan kontakta en psykolog och gå i terapi för det här men jag kan inte hjälpa dig”.
För första gången sedan hans mammas bortgång brister Alex ut i tårar. Han går och lägger sig i sängen, drar täcket över huvudet och väntar på att det ska bli onsdag.
Alex blir sen till jobbet idag. Vanligtvis börjar han åtta på morgonen, men idag har han skyllt på ett tandläkarbesök som gör att han kommer komma senare. Klockan är 8.00 och Alex knappar in numret på sin telefondisplay.
“Ja, hej och välkommen till Fristeds psykoterapi i Malmö. Vad kan jag hjälpa dig med?”
“Ja, tjena tjena mitt namn är Alex och jag tänkte höra om jag skulle kunna boka in mig på KBT-terapi hos er? Gärna så snabbt som möjligt, tack”.
“Vad gäller det?” säger receptionisten i telefon.
“Mitt köpbeteende. Det har gått rent åt helvete. Jag bara köper och köper på mig grejer och min sambo blir helt tokig. Hon kommer lämna mig om ni inte hjälper mig fort!”. Alex röstnivå stiger.
“Absolut, jag förstår. Här finns en ledig tid hos vår terapeut Ann-Louise nu på fredag klockan 11.30. Det är ett entimmes kort samtal där ni går igenom din problematik för att sedan kunna sätta dig på rätt behandling”.
Efter att ha bekräftat tiden skickar Alex iväg ett SMS till Sarah.
“Terapi inbokad på fredag klockan 11.30. Jag gör det här för bådas skull. Jag älskar dig”.
Det har äntligen blivit fredag. Alex joggar ner från trappen och ut till innergården för att sätta sig på cykeln mot Fristeds psykoterapi. Väl framme tar han av sig jackan och tar Ann-Louise i hand.
“Välkommen Alexander. Berätta. Vad kan jag hjälpa dig med?”.
“Det är tv-reklamerna som förstör hela min vardag. Allt jag ser köper jag. Varje vecka levereras det säkert sex-sju olika paket och min sambo blir galen på mig. Jag vet inte hur jag ska kunna sluta. Jag vill ha allt. Och jag gömmer det för Sarah, min tjej, så att hon inte ska se allt som är nytt. Men nu har hon kommit på mig och det känns som att förhållandet är över.”
“Vad jag hör på dig är att ditt köpbeteende har skildrat sig på exakt samma sätt i flera månaders tid och det viktigaste för dig att ta in är att det går att få hjälp. Vi finns här för dig.” Ann-Louise lägger sin hand på Alex ben.
“Det vi börjar med nu är att lämna tillbaka de paket som du fått de senaste veckorna. Jag vill att allt du köpt den senaste månaden packas ner och skickas tillbaka. Jag förstår att det är jobbigt för dig Alexander, men det är viktigt att du följer mina råd för att kunna ta dig ur detta beroende”.
Alex tar ett djupt andetag.
“Jag är beredd att göra allt som krävs för att få ett stopp på detta. Både för min egen skull, men också för Sarahs skull, och min lillebror Jonte”.
“Bra. Jag är stolt över dig. Nu påbörjar vi denna resan”. Ann-Louise ler stort och kramar Alex hejdå. På väg ut från mottagningen hör Alex hur det plingar till i fickan. Det är ett SMS från Sarah.
“Jag kommer hem ikväll. Jag har saknat dig”.
