Har du någonsin gått in på Flashback forum efter att du sett en nyhet om ett brott? Då kanske du har stött på det vi kallar för nätsleuthing.
Nätsleuthing är när vanliga människor försöker lösa brott och mysterier på internet, exempelvis i ett digitalt forum som Flashback. I vårt examensarbete undersökte vi fenomenet genom att studera en specifik diskussionstråd om skolskjutningen i Örebro som inträffade den 4:e februari 2025. Däri gjorde vi många upptäckter kring och försökte kartlägga de roller nätsleuthers intar och de beteenden vilka de anammar för att göra sina röster hörda i diskussionerna.
Så, vilka praktiker och idéer fanns i tråden? Hur kom det sig att vissa användare lyckades mer än andra i sina påståenden? Vad gör att en användare faktiskt får gehör för sina bidrag och funderingar? Rätt och slätt, hur blir man en bra nätsleuther?
Examensarbete: Bland amatördetektiver och ideologispekulanter
I studien såg vi på nätsleuthing som ett nytt och relativt obeforskat område vilket vi kunde bidra till. Den tidigare forskning som finns hade, konstaterade vi, fokuserat på en statsvetenskaplig fråga om huruvida amatördetektiver utgjorde något gynnsamt eller skadligt för rättsväsende och samhället. Vi, utifrån mer medievetenskapliga och sociologiska perspektiv, däremot, menar att den frågan först behöver nyanseras med en ökad förståelse för vad amatördetektiver faktiskt gör innan forskningen kan redogöra för fenomenets positiva eller negativa samhällseffekt.
Våra resultat landade i en förståelse av diskussionstråden om Örebro som ett socialt maktspel där aktörer, eller användare, förhandlar fram sin status – där olika handlingar värderas olika och ger olika grader av status beroende på vad användare i tråden ser som viktigt eller relevant för brottsundersökning. En del tar nätsleuthing väldigt seriöst och strävar efter god källhänvisning och objektivitet för att inte bedriva baslös spekulation. Andra kommer snarare till tråden i syfte att just sprida sina tankar och idéer oavsett sanningshalt. Överlag präglas tråden också av en hög grad allmänt socialiserande, och inte bara inlägg som aktivt bidrar till brottsutredning. På så sätt, utifrån de olika praktiker vilka vi observerat i tråden, kom vi fram till att åtminstone denna nätsleuthing-diskussion var lika mycket ett socialt medium som en informell detektivbyrå.
Arbetet finns tillgängligt att läsa här.
Gestaltning: En nätsleuthers kokbok
Vår gestaltning har formats utifrån syftet att översätta examensarbetet och dess främsta resultat till en bredare och mer informell publik. Denna ambition växte ur individuella upplevelser av att prata med familj och vänner om examensarbetet. Vi både noterade en förvirring hos de vi berättade om nätsleuthing för ju mer vi gick in på detalj kring vår forskning, trots att det fanns ett generellt intresse när vi inledde med att ta upp Flashback och liknande. Vi frågade oss därmed: Hur kan vi gestalta vårt arbete för att förmedla våra resultat på ett mer lättillgängligt och kanske lite roligt sätt?
… En kokbok. Ja, idén låter definitivt galen vid första anblick, men i stora drag är det ju faktiskt “recept” vi tagit fram ur diskussionstråden vi undersökt. Sättet olika användare lyfter sin information, bidrar med källor, argumenterar för sina ståndpunkter eller kritiserar andras, menar vi mer eller mindre kan gestaltas som ingredienser. Dessa olika ingredienser (praktiker) utgör på så sätt recept (tillvägagångsätt eller strategier) vilka användare tillämpar i diskussionstråden för att förhandla sin sociala status och försöka lyckas som nätsleuther, alltså precis det vi forskat om.
Dessutom, själva formatet och estetiken av en kokbok uppfattar vi som väldigt lättförståeligt. Vi tog del av riktiga kokböcker och försökte härma hur de var upplagda och disponerade för att formatet skulle verka så bekant som möjligt – innebärande allt från punktlistor och instruktioner till mycket färg och infogade bilder på mat och grönsaker. Detta blandades sedan med element som konnoterar detektiv eller brottsutredning, som bland annat förstoringsglas och fotspår. Detta resulterade i en märklig men samtidigt unik blandning av visuella intryck vilket vi i slutändan tyckte fungerade. På så sätt blev kokboken och kontrasten mellan mat respektive “seriösa” detektivelement också humoristisk vilket vi också ansåg bidrog till gestaltningens förmåga att vara mer iögonfallande än när vi försökt verbalisera våra resultat för familj och vänner.
Gestaltningen gjordes i redigeringsprogrammet Canva och finns bifogad nedan.
Individuell reflektion: Louvisa Key
Mina reflektioner kring arbetet och arbetsprocessen har varit många. De mest framträdande rör kursens övergripande mål, syfte och budskap, vikten av att tillgängliggöra kunskap för människor. Detta är något som för mig känns självklart och som alltid bör prioriteras, framförallt inom akademin. Jag vill minnas att en lärare under en tidigare kurs nämnde att det i genomsnitt bara är två personer som läser en och samma doktorsavhandling. Det är en tråkig siffra med tanke på hur många år och hur mycket arbete som ligger bakom ett sådant omfattande projekt. En möjlig förklaring till detta är att språket ofta är mer avancerat, formatet traditionellt och omfånget avskräckande i sådana typer av texter. Detsamma gäller våra examensarbeten som också riskerar att bli liggande, bortglömda för att sedan samla damm på DiVA. Kanske är det just genom att arbeta med språk, form och tillgänglighet, såsom vi har fått möjlighet att göra i den här kursen, som vi kan bidra till en förändring?
Här upplevde jag att mina kunskaper och erfarenheter från kursen ‘Att skriva och publicera i digitala medier’ har kommit till hands. Det viktiga i att kunna förmedla information till en viss målgrupp. Denna ambition gällande vårt examensarbete fick jag även erfara själv när jag försökte beskriva och förklara arbetet för vänner och familj. Jag märkte att jag till exempel behövde benämna “nätsleuthers” som “amatördetektiver” och att precisera med att nämna “Flashback forum” och “reddit” för att folk skulle kunna hänga med. Detta visade sig nödvändigt och något som utgjorde idén bakom valet att gestalta arbetet i form av en kokbok, en igenkännlig och lättförståelig typ av text.
För att på bästa sätt efterlikna en kokbok tog vi inspiration i befintliga kokböcker som vi hittade på biblioteket. Vi noterade format och de grafiska element som var typiska i böckerna och försökte implementera dessa i vår egen gestaltning, allt från grönsaker, färger och layout. Denna teknik, att härma befintliga uttryck, har varit nyttig och fungerat som en bra utgångspunkt i projektet. Det är även något som jag tänker ta med mig i framtida projekt.
Individuell reflektion: Douglas Romare
Precis som under examensarbetet arbetade vi överlag tillsammans med samtliga aspekter av gestaltningen; alltså, utvecklande av idé, skrivande och grafisk formgivning av kokbok, samt skrivande av blogginlägg. Vi har båda relativt jämförbara kunskaper och kompetenser (som att vi båda läst ‘Att skriva och publicera i digitala medier’ och har liknande grundläggande grafiska-design-förmågor), vilket inneburit att vi kompletterat varandra främst genom direkt samarbete snarare än genom svartvita roll- eller arbetsuppdelningar. Således, i och med att vi suttit med varandra under hela arbetet, har vi kunnat turas om att axla rollen som “producent” respektive “extra ögon” (i avsaknad av bättre term). Till exempel, på vissa sidor av kokboken designade och redigerade jag medan Louvisa kommenterade eller kom med idéer, medan på andra sidor var rollerna omvända. Under arbetsprocessen upplevde jag på så sätt att vi inte bara kunde ta inspiration och lära oss av varandra, utan också stötta varandra när den ena kände sig mer kreativ eller fokuserad än den andra.
Vidare reflekterade jag också under arbetet över vilken funktion gestaltningsprojektet fyllde för mig/oss. Vi pratade en del när vi kom tillbaka efter julledigheten om att vi nästan “glömt bort” vad vårt examensarbete diskuterat och kommit fram till och därav behövde fräscha upp minnet för att faktiskt göra gestaltningsprojektet. Under produktionen av kokboken fick vi gå tillbaka till undersökningen flera gånger för att bekräfta att vi faktiskt gestaltat aspekter av resultatet i enlighet med vad vi faktiskt kommit fram till i examensarbetet. På så sätt, även om målgruppen för kokboken främst är vänner och familj vilka vi försökt förklara nätsleuthing för förut, blir vi som skribenter på något sätt en “meta-målgrupp” också i och med att gestaltningen fungerar som en sammanfattning för oss själva.
Jag har slutligen även funderat kring kokboken ur ett framtidsperspektiv. I examensarbetet lyfte vi att många forskare diskuterat frågan om nätsleuthing är bra eller dåligt för samhället. Detta menade vi endast kunnat besvaras genom vidare forskning om vad nätsleuthers faktiskt gör, vilket är vad vårt examensarbete alltså studerade. Då kokboken i grunden är en slags humoristisk version av vår studie passar den inte riktigt för de forskare som undersöker nätsleuthings skada respektive nytta (de hade ju läst vårt faktiska examensarbete om något!) Däremot hade den fortfarande kanske kunnat vara intressant för någon annan. Poliser, exempelvis, skulle kanske kunna få en viss förståelse för vad nätsleuthers faktiskt gör genom kokboken, men samtidigt är den definitivt inte det mest optimala formatet för den målgruppen…
