Jag har i mitt examensarbete undersökt hur graffitikulturen påverkas av medialisering. Jag identifierade en forskningslucka på tågmålare, det vill säga graffitimålare som främst fokuserar på att måla på tåg, jag valde därför att fokusera studien på denna subgruppering.
Detta har gjorts genom 11 kvalitativa intervjuer med graffitimålare från olika europeiska länder. Jag fick trots deras olika geografiska platser väldigt sammanhängande svar där det gick att utläsa kollektiva värderingar och delade meningar. Det intressanta var att majoriteten av dessa värderingar av olika anledningar var riktade negativt mot medialisering och publicering i sociala medier.
Medialisering är en process som hänvisar till en allt starkare närvaro och påverkan av medier i alla samhällsområden. I och med att undersökningens resultat visar på ett motstånd till denna process, så blir det spännande ur en större samhällelig kontext. Medialisering omtalas ofta som något ofrånkomligt, som att medierna styr oss, upptäckten av en avvikande grupp blir därför av intresse för näringslivet. Då graffiti och medier är kultur så kändes denna upptäckt rimlig att presentera just i DN:s kulturbilaga som en kommentar på undersökningen.
Att graffitimålare av olika anledningar utgör ett motstånd mot medialisering var givetvis inte undersökningens enda resultat, men tveklöst den mest anmärkningsvärda slutsatsen. Att sammanfatta samtliga resultat och analyser från examensarbetet i en populärnyhetsartikel kändes inte rimligt. Samtliga detaljer och aspekter i analysen är inte allmänt intressanta, en del slutsatser kräver mer omfattande kontextuell förkunskap för att uppfattas korrekt. De resultaten som lyfts i gestaltningen är de som i min mening har ett kunskapsvärde utanför graffitikulturens och medieforskarnas livsvärldar samt går att sammanfatta inom storleksramen för en populärkulturell nyhetsartikel.
Då ämnet ändå är relativt komplext och alternativt så valde jag DN Kultur som plattform, detta grundar sig i tidningens läsare. De är främst samhälls-, kultur- och nöjesintresserade storstadsbor. De har betalt för att läsa tidningen vilket kan antas göra dem till mer engagerade läsare. De läsare som bläddrat sig till kulturbilagan är förmodligen intresserade av att lära sig något, de finner prestige i kulturellt kapital och allmänbildning vilket gör dem mer måna om att djupläsa texten och försöka förstå resultatens innebörd.
Jag har även ett personligt intresse för journalistik och ambitioner om att arbeta som journalist i framtiden, jag ville därför ge mig själv en övning i att skriva med ett journalistiskt språk. Detta i kombination med den väl lämpade målgruppen ledde mig till valet att gestalta mitt examensarbete genom ett reportage.
Den största utmaningen med medieprojektet var att klura ut vad jag skulle göra, vilken målgrupp jag skulle rikta mig till och hur det skulle gestaltas. Jag började med att utgå ifrån mina förkunskaper, vilka är arbete med film och rörlig bild. Detta kändes utmanande då graffitimålare, särskilt mina intervjupersoner, är svåra att filma på grund av konstformens illegala natur. Jag spånade vidare och utgick sedan från mina intressen samt de huvudsakliga resultaten och kom fram till en bra gestaltningsform.
Omvandlingen av en akademisk uppsats till ett reportage var inte heller lätt. När jag bestämt mig för vad jag skulle plocka ur min uppsats till reportaget blev nästa utmaning att sammanfatta och återberätta materialet på ett retoriskt intresseväckande sätt. Detta tog många omskrivningar och jag körde fast flera gånger, jag behövde även tänka på hur texten skulle fungera layoutmässigt för att passa som ett reportage. För att få till en luftig, varierad layout behövde jag varva med brödtext, underrubriker, citat och fetmarkerade, förstorade meningar. Att välja ut vad som skulle få mest utrymme blev den största utmaningen i omskrivningen, jag hade valt vad som var viktigast i uppsatsen, men nu behövde jag välja vad som var viktigast för artikeln. För att göra reportaget mer levande ville jag inkludera bilder som passade ämnet och materialet, då jag inte hade några egna bilder fick jag söka på internet och landade till slut i skärmdumpar från graffitifilmer, en som introducerade ämnet och en som exemplifierade och stärkte ett centralt tema, denna är jag särskilt nöjd med.
Utöver detta var själva genomförandet av designen utmanande, jag kopierade formspråket från en riktig DN-kulturartikel men har begränsad erfarenhet av grafisk design, så att få allt att sitta som det skulle och uppfylla min vision tog sin tid.
Sammanfattningsvis är jag nöjd med hur jag kunde utnyttja denna uppgift som en övning för arbetslivet. I och med DN:s allmänbildande läsare behövde språket inte vara anpassat för en mellanstadieelev, en del av det akademiska kunde alltså få bo kvar i texten, det blev en bra mjukstart i journalistiskt skrivande. Jag fick även lära mig mycket mer djupgående hur ett reportage är utformat grafiskt. Jag har självklart läst nyheter tidigare, men denna uppgift gjorde att jag började studera små detaljer i en riktig artikel och snappade upp saker som jag aldrig tidigare tänkt på.
Även examensarbetet har gett mig lärdomar för det journalistiska yrket. Att utföra en etiskt och akademiskt korrekt intervju samt sammanfatta och analysera denna på ett rimligt sätt är en väsentlig färdighet i utförandet av exempelvis grävande reportage. Grafisk design är som sagt något jag har begränsad erfarenhet inom och ett svagare intresse för. Då jag inte tycker det är särskilt kul så undviker jag att anta mig den uppgiften i grupparbeten och liknande, denna uppgift tvingade mig att arbeta med det på egen hand, även om jag inte vill syssla med det i framtiden så är det tveklöst en färdighet jag är glad över att ha övat på och lärt mig lite bättre.
